cewiklund

Att tappa kontrollen

Jag känner så ofta att jag skulle vilja skriva om det. Blanda alla diffusa grejer jag berättar med konkreta ord. Bokstäver på rad som berättar hur allt känns. 

Det är så svårt för att ju fler panikattacker jag har och ju starkare de är desto mer pendlar mitt humör, också mycket beroende på om de fått mig att ligga vaken hela natten och på så vis försvårat ännu mer att fokusera tankarna i konkreta fack. 

För att börja någonstans så måste jag säga att min hjärna är kaos. En enda krigszon av stressimpulser och otänkta tankar som jag bara samlat på hög för att jag har varit för stressad för att

faktiskt ta mig tiden att bearbeta dem eller för att ens unna mig att sortera bort dem och skapa plats för lite solsken i huvudet. 

Ångesten varierar i hur den känns och hur stark den är, vilket gör den så lömsk och vilket gör det väldigt svårt att upptäcka den och sätta stopp för den onda cirkel som håller på att starta. Det började iallafall med att jag var på jobbet och mitt i allt kände att jag hade väldigt snabb puls. Hjärtat slog i bröstet som under ett träningspass och vad jag än tänkte på så lugnade det inte ner sig. Det började sticka i hela huvudet för att det luktade så starkt av något jag inte visste vad det var och mitt i allt såg jag hur väggarna i rummet liksom föll. Hela rummet föll och snurrade. Det var som att jag åkte Insane och det spelade ingen roll att jag lutade mig mot väggen och försökte bita mig i läppen för att fokusera. Det susade i huvudet och jag bara fortsatte falla. Som en hiss som rasar eller när man ramlar från en hög höjd. Hjärtat slog nu helt extremt snabbt. Jag hade aldrig känt på det sättet förut och jag tänkte noggrant på allt jag lärt mig om hjärtats anatomi. Även om jag inte kunde samla tankarna så insåg jag att hjärtat är en muskel som inte kan slå hur snabbt och hårt som helst. Nu kändes det som att pulsen höll på slog sönder bröstet och det enda jag kunde tänka var "snart stannar det, snart stannar det, snart stannar det" och så sa jag "hörni jag svimmar nu." 

Detta var min första panikångestattack som jag hoppades att skulle bli min enda. Så blev det tyvärr inte. Eftersom jag inte var klok nog att vila, bygga upp mig själv, prioritera min hälsa, eller ja, kalla det vad ni vill, så slutade det såhär. Jag har nu liknande attacker varje dag. I skolan, på bussen, på tåget, hemma när jag ser på tv, i butiken, på stan. De dyker upp när som helst från ingenstans. Jag får ligga ner i skolan för att jobba bort den höga pulsen och känslan av att falla men paniken är ändå där. En dag ledde mitt gnäll om ont i bröstet, tunnelseende och hög puls till att jag blev inskickad till akuten för misstänkt hjärtsvikt. Jag kollades upp både en och flera gånger utan synliga fel och även om jag t om hade panik där inne så slog hjärtat visserligen alldeles för snabbt, men ändå som det ska.

Jag har nu efter några veckor och väldigt många attacker senare insett att det går att kontrollera dem. Med tanken kan jag stoppa paniken innan den tar över kroppen helt och hållet. Jag försöker att stanna kvar i känslan av panik istället för att fly i från den och på så sätt bara kasta bensin på elden. Men som jag sa, ångest är lömskt. Nu har den börjat visa sig på natten också. Den väcker mig av att jag drömmer att jag kvävs och vaknar helt genomsvettig med hög puls och en känsla av att verkligen inte kunna få in luft. Detta tar den värdefulla tiden när jag borde sova och när morgonen väl kommer är jag därför så trött att jag inte orkar gå upp ur sängen. Jag glömmer bort att gå till skolan vissa dagar. Jag vet det låter helt stört, hur glömmer man att man ska till skolan?! Men ja, det har hänt att folk har frågat var jag har varit och jag har insett att jag glömt bort det i mina moln av panik. Jag glömmer bort att tvätta och hela min garderob är därför tom eftersom jag glömmer bort att dagarna går. Jag glömmer också bort att gå av bussen och får därför alltid gå 3 hållplatser för att jag helt glömt att hoppa av. Ni kan ju tänka er hur man ser ut efter några veckor då man i princip inte sovit, inte varit ute och inte ätit. Jag är som en enda stor rishög inför valborg, grå och helt fullproppad av dödsångest. 

Men så vaknade jag imorse. Ännu en morgon besviken över att jag inte fått sova utan legat hela natten helt panikslagen och undrat hur fan jag ska överleva ens en minut av denna halvtimme som detta ska pågå och insåg att man är alltid större än sina toppar och sina dalar. Min kropp är så fantastisk. Den fungerar och är inte sjuk på något sätt. Förutom att jag nu har börjat få väldigt ont i ryggen, nacken och benen av att jag spenderar i princip alla dygnets timmar antingen liggandes eller sittandes och den är van att tillhöra någon som älskar att springa och hatar att sitta still. Så idag gick jag upp, lagade frukost och tänker försöka mig på att gå ut och springa. För min kropp KAN. Det är min hjärna som tror att min kropp inte kan. Att jag ska dö av hög puls eller svimma av ansträngningen. Det gäller att få kroppen och hjärnan att jobba i symbios för att få kontroll och det tänker jag göra. Jag tänker få tillbaka kontrollen över mitt liv. 

 

Jag gör det igen

Nu byter jag bloggplattform återigen och den här ggn är det förhoppningsvis för att stanna!

Nu när jag kan blogga från mobilen kommer det att bli en blogg på riktigt, inte bara en sida med massa skräp som denna blogg har blivit :/

Så kika in där istället!

 

http://cewiklund.blogg.se

Lycklig idag

20 snabba

Hur gammal är du? 

18 just nu, 19 i höst

 

När vaknade du idag? 

06.15 ringde klockan, kom upp 07.20 hehe

 

Vad åt du till frukost? 
Jag satsade på en ordentlig frulle för jag kände på mig att dagen skulle bli låång.

Chiapudding med vanlljskyr och jordgubbscreme, 1 skorpa,c- och d-vitaminer och koffeintabletter (är galet koffeinberoende och hinner aldrig laga kaffe på morgonen....)

 

Nämn tre saker man kanske inte vet om just dig: 

Haha okej, ska det vara något få vet så är det väl helt random saker men typ

- Jag föddes 2 månader för tidigt

- Jag har helt galet mycket aptit, det märks nog inte när man äter med mig, dock är jag bottenlös, skulle lätt kunna äta en tårta ensam, det sitter typ i generna, det vet alla som känt mig sedan jag var liten hahaha,  men man måste ju försöka behärska sig....åtminstone ibland.... hehe

- Jag älskar mozarella, jag äter det varje dag, det kommer bli tufft att leva utan när jag blir fattig student


Vad gällande ditt utseende är du mest och minst nöjd över?
Jag är minst nöjd med min kroppsform överlag, den har blivit väldigt...slapp med tiden....ehe,  mina kinder, min näsa, osvosv

Mest nöjd är jag nog med min ögonfärg, mina fötter som är mini-size och formen på mina läppar haha

 

Vad har du gjort idag? 
Jobbat, sprungit runt på stan med Ela och sökt pingisbollar åt Olivers beerpong , städat, käkat middag i min ensamhet och nu ska jag ut och springa

 

Vilken film såg du senast? 
oj.... Ted?

 

Är du besatt av någonting?

Min telefon <3

 

Beskriv en perfekt dag: 
Vakna tidigt, typ 9. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Mitt blodsocker är bra så jag dirr kan laga kaffe och sätta mig och se på tv. Sedan fixar jag mig och åker iväg med Manda och hittar på något galet

 

Beskriv platsen du befinner dig på just nu: 
I soffan i mitt vardagsrum. Här är det kaos för vi håller på målar om i köket (som är rummet bredvid)

 

Vad lyssnar du på just nu? 
Spotify, veckans tips

 

Hur går du helst klädd? 
Svarta jeans och piké

 

Är du morgon eller kvällsmänniska? 
Jag är sjukt morgontrött och kan aldrig sova på kvällen men jag tycker ändå bäst om morgonen. Jag får oftast bara ångest när det blir kväll.

 

Vilket var ditt bästa ämne i skolan? 
Samhälla, psykologi och hälsa

 

Vad köpte du senast? 
En sallad med räkröra, mums

 

Vad har du i dina fickor? 
Har inga fickor på mina jobbyxor

 

Vilken är din favoritaffär? 
Oj jag vet inte...Men spontant skulle jag svara bikbok

 

Vilka smeknamn har du haft? 
Carro obviously, Sparrow, Lina, Swik av manda hahaha

 

Vilka är dina största svagheter? 
Mitt självförtroende går väldigt upp och ner



torsdag

Ja herregud.

Nu händer det grejer. Eller åtminstone jobbar jag väldigt hårt för att det ska hända grejer.

Igår var jag med mamma och pappa in till stan och köpte grejer inför flytten. Förutom att jag fyndade en riktig kanonfondution så fick jag även med mig en citruspress, kaffekokare, hårtork, olika askar, en hel hög flyttlådor och typ 5 olika lattemuggar i samma modell men olika mönster, hehe.

Jag vet inte riktigt vad jag kommer att behöva. Jag har ju aldrig flyttat ensam förut. Dock vet jag att så fort jag börjar tänka så är det 1000 saker jag behöver ta tag i. 

Jag söker bostäder för fullt (även om det är lönlöst när jag inte vet till vilken stad jag ska bo i ännu), kollar upp bidrag och ansökningar och olika blanketter och mejladresser och telefonnummer och kartor och olästa mejl och ringer och ringer och ringer. Direkt när jag kom hem från jobbet satte jag mig ner med en stor kopp kaffe och började ringa. 

Gud vad jag älskar Sverige alltså, jag känner mig typ som han i Hallonbåtsflyktingen (har ni inte sett den filmen än så borde ni göra det, den är skön). Ett exempel är nu när jag ringde till Skatteverket för att ta reda på hur jag ska göra när jag vill ha ett svenskt personnummer. Visserligen satt jag i kö ett halvt liv typ. Jag hann bli både ännu mer kaffesugen, kissnödig som faaan och galet uttråkad innan jag nådde fram men när dom väl svarade var det inga problem. Hon svarade på allt jag någonsin kunde ha undrat + lite till utan att jag behövde fråga och det är ju så himla skönt när de faktiskt pratar svenska, riktig svenska, det är annat än det man är van vid när man måste ringa till Finland så fort det är något och den man försöker prata med varken förstår vad man säger eller vill hjälpa till. 

Det känns så sjukt att hålla på ordna allting, svenskt bankkonto, bidrag, sjukvårdsförsäkringar, svenskt personnnummer, svenskt telefonnummer, ett svenskt liv. 

Även på andra sätt har jag tagit och ska ta tag i mitt liv. 

Allt från att jag har börjat käka vitaminer och Chiapudding till frukost (som tydligen ska vara "sååå himla bra" för kroppen), till att jag ska försöka börja träna igen, äta mycket bättre och se till att sova några extra timmar varje natt. Alla mina levna dsvanor har varit under all kritik alltså. En tid fungerar det men efter ett tag börjar man märka det. Jag orkar verkligen ingenting längre. 

 

Lovar att bli bättre på att blogga också, bloggen ska bli roligare med bilder och filmer och grejer, men so far so good, hareee

00:35

Ja, vad ska man säga? Jag verkar vara lika dålig på att blogga som att gå och lägga mig i tid.

Inte ens en lång måste göra-lista och en klocka som ringer tidigt imorgonbitti får mig att gå och lägga mig.

Den senaste tiden har jag i princip bara kombinerat jobb, utgång och serietittande, varit på cruise med ela, hängt hos oliver och bakiskäkat med manda haha. 

Nåja. Sommaren är över och varesig man vill det eller inte så börjar det bli riktigt mörkt och kallt ute på nätterna och om bara några dagar är augusti här.

Hösten i år kommer att vara så annorlunda. Jag har totalt 8 dagar kvar på mitt jobb. Alltså 1 vecka. Någonsin. Hur sjukt?

Sedan åker mina vänner iväg om bara någon vecka och det kan vara sista gången jag ser dem före jag åker, min älskade pkfamilj :(

Dock har jag glidit ifrån allt och alla rätt mycket, jag har typ låst mig i en liten egen bubbla och det känns som att jag åker från i princip ingennting till en helt ny plats full av nya människor, upplevelser och möjligheter. Okej, detta lät jätte tragiskt och väldigt orättvist. Det är ju inte som att jag sitter helt ensam utan vänner och stirrar i väggen. Men ingenting ger mig något längre. När jag går ut ser jag samma ansikten, det är samma sorts bråk, alla kvällar slutar likadant. Jag har också insett att saker aldrig är helt slutgiltiga. Det känns som att allt bara går runt i en cirkel som glappar emellanåt. Fan jag behöver komma bort och få tillbaka motivationen till att tänka och inspirationen till att leva typ. Det är hemskt att ha bott på samma plats hela sitt liv och mitt i allt känna att man inte alls hör hemma där längre. Haha shit förlåt, detta blev väldigt deep. Nog om det. 

Sedan packar jag alltså mitt pick och pack och drar. Jag vet inte ens vart ännu. Jag vet bara att och det räcker. Jag får panik här just nu och jag vet inte varför, jag vet bara att jag måste få åka iväg. Jag är så redo för någonting annat. 

Jag hoppas mest av allt på att få flytta till Linköping men det tar ju en vecka ännu innan det andra antagningsbeskedet. 

Nåja nu är det spännande tider på g!

Godnatt vännerrr!

 

 

 

"Nothing in this world could ever bring them down, yeah they're invincible.."

Då har den efterlängtade midsommarhelgen hunnit både komma och gå. Med tanke på att jag hade taggat den som om det vore de bästa dagarna i mitt liv så gick det väldigt fort, samtidigt som det känns som de här 2 dagarna har varit ett helt liv. 

Jag trodde det skulle bli kvällarnas kväll igår och det blev det väl kanske inte riktigt. På midsommar började jag dagen med att jobba och efter det var det bara att fixa mig, slänga i mig lite midsommarmiddag och sen åka till Mathias. 

Efter lite drickspel, egengjorda snapsvisor, kransbindning och en jäkla massa shottar åkte vi in mot en hemmafest i stan. Jag hann dock knappt komma innanför dörren så satt jag med ett gäng i en taxi påväg mot Eckerö, var där i några timmar innan det blev att återigen åka in till stan, äta lite nattkäk och sedan sova någon timme innan jag drog till Sofia och jag äntligen fick åka hem och ta en välbehövlig powernap.

Sedan var det bara att försöka sminka över de mörka ringarna under ögonen och förbereda sig för kvällen igen. Manda kom över och vi satt ute och pratade tills Gabbs hämtade oss och vi drog in till stan igen. Denna kväll bestod av så jäkla mycket drama och tårar och bråk och kaos och det kändes som att det bara fortsatte och fortsatte. Till slut gav jag upp och åkte hem och sov och vaknade med världens i särklass värsta bakisångest. Jag hade verkligen inget att ha ångest över egentligen så jag fattar inte var det kommer ifrån. Nåja nu ska jag bjuda på lite bilder från senaste innan jag tar chipspåsen och sätter mig och ser på disney eller något annat lika uppiggande hahah

 

17 juni

Började alltså dagen med frukost/lunchen hos Mathias. Han hade fixat allt så grymt bra så vi alla instämde i att han borde starta en egen inspirationstidning. Det var väldigt gott och väldigt trevligt. 

Även Manda dök upp efter jobbet och vi åkte ut till Geta för att hälsa på Sofia och sedan fara via Soltuna och hälsa på Elin innan vi begav oss ut till slottet och hälsade på alla får och deras bebisar. 

 

Nu har jag slängt i mig lite middag och hjälpt mamma med renoveringen av hallen. Såklart har hon alltid mig att bära upp hyllor och allt för trappan, det var inte långt ifrån att jag ramlade ner för trappan och ut genom fönstret med hylla och allt alltså. 

Men nu ska jag catch up with my friendsss och göra mig redo för filmkväll hos Sofia, kommer bli finfint.

 

Första inlägget alltså

Hallå vänner!

Okej, jag ska verkligen göra ett helhjärtat försök till det här nu.  Jag vill verkligen blogga egentligen det är bara det att jag får sån jäkla idétorka så fort jag sitter med ett tomt inlägg framför mig. Men jag ska ge det ett helhjärtat försök. Nu ska jag alltså stå på egna ben utan Manda som bloggar när mitt liv blir för ointressant och senast jag ensam hade en blogg var jag väl typ 14 år och virrade omkring bland blogg.ses alla kodmallar och ville vara häftig. Nåväl denna blogg får stå för en lite vuxnare, lite mera party men också mycket mer förvirrad Carro som gör allt för att bara leva i nuet.

 

Den senaste tiden har jag jobbat på just det. Att göra saker som den tråkiga och sega moraltanten i mig har sagt åt mig att egentligen inte göra. Som när jag kom på att jag skulle tatuera mig. Redan nästa dag gick jag och bokade tid och en vecka senare låg jag med bläck i armen.

Eller som när det började pratas om att dra en favorit i repris och åka tillbaka till magaluf. Jag var helt säker på att jag inte skulle med men nog slutade det med att jag är med ändå. En sista resa med PK blandat med gamla minnen + magaluf i högsäsong + Robin Schulz på samma hotell, kan det bli bättre?

 

Sedan har jag även börjat jobba mycket mindre. Förut bestod mina veckor av jobb 6 dagar/vecka och sedan en utgång på det så det var inte mycket energi över till annat. Nu är vi ju 2 om jobbet så nu jobbar jag bara hälften. Det är egentligen väldigt lite men ändå väldigt skönt med lite ledigt eftersom det bara har kört på sedan lusse slutade. 

Igår var jag till sjukhuset tidigt på morgonen och även på den fronten har allt löst sig, vilket känns så grymt bra. Efter det for jag och åt lunch och mötte upp Elaa och vi sprang runt på stan i timmar och höll på fixade saker. Till slut bestämde vi oss för att jobba på midsommarfeelingen med lite jordgubbar, körsbär och chill på Lilla holmen innan yogan som vi är på varje måndag hahaha

Efter det var det dags att boka resan så det tog hela dagen innan jag äntligen landade i soffan framför min dator och filmen ego, som jag har velat se i typ 1000 år.

 

Imorse var det tidig uppgång igen eftersom jag skulle med mamma och Susanne till Föglö. Efter det åt vi på kvarter 5 innan jag gick och köpte choklad och jordgubbar som jag sedan tog med till Soffe när jag väl kom hem. Vi gick först en sväng med hundarna innan vi gick hem till henne och pratade om verkligen det mesta hahaha. Egentligen hade jag tänkt se klart filmen nu men det börjar verkligen bli dags att sova eftersom jag fick höra att Mathias bjuder på frulle lite väl tidigt imorgon. 

 

Godnatt kompisarrr

 
Upp